0 Läs mer >>
 
 
 
Det spelar ingen roll hur mycket andra ger dig kärlek om dig om du inte kan ge kärlek till dig själv.
 
Kärleken du får av andra flyger snabbt igenom dig. Det blir som ett lotteri, som en drog, ett beroende, du får tillräckligt många små kickar för att fortsätta leta efter den hos andra men ingen kick tillfredställer dig helt ut.
 
Varför är det så? För att du kan medvetet eller omedvetet inte förstå hur andra kan älska dig. Du stöter bort kärleken samtidigt som du vill ha den. Du kan inte ta emot den fullt ut då du inte själv förstår hur älskvärd du är. Men så fort någon säger något elakt så tar du in det fullt ut då det är i linje med ditt egna medvetna eller omedvetna självprat. Du kan förstå hur andra kan tycka illa om dig, men du kan inte förstå hur andra kan tycka bra om dig. Du tar åt dig hatet lättare då detta är i samklang med ditt inre, men du sållar bort kärleken.
 
När du börjar skapa en kärleksfull relation med dig själv blir den yttre kärleken mer som ett plus och du kan även ta emot kärleken ifrån andra mycket mer.
 
Vill du känna dig omtyckt utav världen, måste du först börja tycka om dig själv.
 
Detta uppkommer även om man har ett tomrum av andra känslor. Te.x att känna sig värdig eller värdefull. Du kan inte ta emot saker av värdighet om du inte själv känner dig värdig det. 
 
 

 
Relaterade inlägg: Att tillfredsställa sina emotionella behov

Att inte kunna ta emo...

0 Läs mer >>
 
 
 
 

Förr trodde även jag att man inte skulle visa för mycket omsorg eller hänsyn för sig själv, att ge sig själv för mycket kärlek var inte bra. Då blev man en självisk (elak) person. Denna myt är baserad på de personer som försöker ge sig själv kärlek via att ta det ifrån andra på olika destruktiva sätt. Men det är inte vad en god relation med sig själv på djupet innebär.

 

Grejen är den att om man ge sig själv omsorg, hänsyn, acceptans, förståelse, stöttning o.s.v. via sig själv inte via andra så går det inte att ge till sig själv för mycket 'kärlek'.  För desto mer man ger till sig själv av omsorg och kärlek desto mer flödar det sen ut till andra. Men detta måste man uppleva själv för att ens förstå det. Och det är kanske få som upplevt att man ger omsorg till sig själv så pass mycket att den omsorgen flödat över till andra. Det är få som sätter undan den tiden och prioriterar sin egen relation så pass att de kan uppleva denna effekt. Men det går att jämföra med andra känslor, vissa dagar är vi på bra humör och vår glädje smittar av sig på andra. Du kan jämföra det med att det hänt något jätte roligt och i ditt liv och du blir överlycklig. Då är du så glad och kanske går runt och ler hela dagen och det påverkar ditt beteende mot andra.

 

 Du kan inte ge dig själv för mycket utav olika former av kärlek . Du kan inte gå över gränsen för det finns ingen gräns. Det enda som jag upplever händer är att andra får ens  överflöd av kärlek.  Vilket gör det både bra för dig och andra att man har en kärleksfull relation med sig själv. 
 

Att ge sig själv för ...

0 Läs mer >>
 
Ilskan kan precis som vilken annan känsla om den inte är accepterad komma till uttryck på olika destruktiva vis. Man kan bli passiv aggressiv (oftast händer detta när man trycker undan ilska) eller så kanske man exploderar eller/och  så slår man någon eller sig själv m.m. Inget utav detta är optimalt då det kan leda till destruktiva konsekvenser. Rädsla för ilska går ofta hand i hand med konflikt rädsla. 
 
Ilska har dock väldigt många positiva aspekter och använder man sin ilska på ett medvetet och konstruktivt sätt kan denna känsla hjälpa en oerhört. Ilska får en ofta att agera och bli handlingskraftig, ilska ger en ofta mycket energi eftersom den är till för att få en att gå i attack, gå in i strid, vilket kräver en del energi. Med ett gott förhållningssätt till sin ilska kan man utnyttja denna energi till att agera för något man vill, man kan agera för en förändring, man kan agera på ett lugnt och bestämt sätt för en förbättring.  Den kan hjälpa en att vara handlingskraftig, bestämd och uthållig. Ilska kan ge mycket positivt om den får ett medvetet och gott uttryck. 
 
 
 Ofta om man har en dålig relation med sin egna ilska så kan man också ofta vara rädd för andras ilska. Det finns en rädsla inför denna känsla. Ofta är man inte rädd för ilskan i sig utan snarare vad man lärt sig att ilskan fått för konsekvenser. Man kanske te.x blivit avvisad, mer förödmjukad och angripen om man uttryck sin ilska. Och det är då dessa känslor man är rädd för inte ilskan i sig, utan snarare att te.x bli avvisad och  förödmjukad.
 
När man är liten har man inte samma emotionella mognad, hjärnan är fortfarande under utveckling vilket gör att ilska kan komma till uttryck på väldigt primitiva och destruktiva sätt, i mitt fall exploderade jag utav ilska och slogs en del.  Istället för att bli förstådd och lärd att uttrycka min ilska på ett konstruktivt sätt blev jag istället alltid avvisad och bestraffad när jag uttryckte ilska. Att bli avvisad gjorde så ont och ledde till att jag tryckte undan min ilska för att slippa bli avvisad. Innan jag kunde få en god relation med min ilska var jag först tvungen att bli vän  med känslan av att bli avvisad och förödmjukelsen som tidigare hade stoppat mig från att uttrycka ilska.
Ibland måste man läkte det emotionella sår som man fick som barn när man blev arg . Efter det kan man  få en god och kärleksfull relation med sin ilska inledas och därmed kan man hantera den och känner ingen rädsla inför sin egan eller andras ilska.

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hantera ilska

0 Läs mer >>
Det inre barnet pratas det om mycket inom olika terapeutiska behandlingar,
 framför allt inom symbolisk terapi och även ibland inom psykodynamisk terapi. För att läka såret av självhat så måste man gå tillbaka i tiden till roten, till då det började. Att läka sitt inre barn betyder att gå tillbaka mentalt i tiden och möta sig själv som barn när detta barn går igenom de smärtsamma upplevelser som lade grunden till sitt självhat (eller andra emotionella svårigheter). Det handlar om att utforska och bearbeta de känslor man inte kunde bearbeta själv när man var liten. Att gå tillbaka och återuppleva smärtan. Acceptera den ovillkorligt. Förstå smärtan och barnet. Låt känslorna och barnet finnas och bli bekräftade. Inre barn övningar är något som kan hjälpa dig läka på djupet. Sen kan man kombinera det med andra terapier te.x Kbt.
 
Barnet kan anses vara en symbol för sin emotionella del. Och denna del av sig själv bär på sår ifrån barndomen som kan få dig att agera på ett visst sätt nu i ditt vuxna liv. Inprogrammerad tankar och känslor som sitter fast i "barnet" och som det inte kunnat släppa eller bearbeta kan prägla våra liv undermedvetet. Genom att undersöka sin barndom kan man hitta rötter man kan sluta vattna på och sår man kan läka. Jag kommer nedan presentera ett (utav många) tillvägagångsätt att möta sitt inre barn.
 
 
 DEL 1 (integrera )
1) Sätt eller lägg dig bekvämt och börja slappna av
2) Mentalt visualisera, skapa mentala bilder utav att du går bak i tiden och möter dig själv som barn (någonstans mellan 0-10år)
3) Gå tillbaka som du är nu (ditt vuxna jag) med kärlek och ovillkorlig acceptans emot barnet
4) Prata kärleksfullt mot barnet och berätta varför du är där. För att finnas där med barnet genom de jobbiga upplevelserna de upplevt. Du kan rent mentalt även visualisera sår och blåmärken på barnet som symboliserar dessa emotionella sår.
5) Säg till barnet att du kommer gå med barnet in i dessa upplevelser och acceptera & finnas där oavsett hur smärtsamt eller vad barnet upplever. Det finns inget fel i någon känsla eller hur barnet är.
6) Be barnet ta dig tillbaka till EN valfri händelse som var smärtsam och fick dig att känna dig oälskad/ovärdig/värdelös/fel/maktlös/otrygg. Föreställ dig händelsen så detaljrikt som möjligt, för att göra det så verkligt som möjligt och trigga känslorna.
 
7) Visualisera händelsen och upplev känslan utan att försöka ändra eller fixa den och låt det ta den tid det tar.
8) Du kan även visualisera hur det kändes inte bara vad som hände, utan du kan visualisera dig hur det såg ut rent känslomässigt (vilket kan bida till starka mentala bilder). Stötta barnet under denna upplevelse. Ge barnet stöttning och  ovillkorlig acceptans (läs inlägget om ovillkorlig acceptans). Bli även själv barnet.
9) Sätt ord på vad barnet upplever och hur det känns för barnet, bekräfta barnet att den har rätt att känna som det känner.
10) Kanske ser du och inser du nu också när du ser händelsen ur ditt vuxna jags perspektiv också att det inte alls kanske var nått fel på dig som barn, att du blev destruktivt behandlad. Och att det var den andra som skadade dig, det var inget fel på dig. Du kanske även inser att det spelar ingen roll hur mycket du försöker fixa detta, denna andra person/händelse är som den är. Du kan då ge upp kampen om att fixa något som hände i det förflutna i nuet (vilket är det som ofta undermedvetet kan ske annars).
11) När barnet känner sig klar med en upplevelse (när känslorna lugnat sig automatiskt) så kan ni gå vidare till nästa upplevelse (och göra om steg 7-8) eller bara gå in i en annan miljö.
10) Fråga barnet sedan vad det skulle behöva och ge den detta i din inre värld
12) Umgås kärleksfullt med ditt barn och kom sedan tillbaka till nuet när du känner dig redo för det
 
 
Det är viktigt att du inger trygghet och validerar barnet och dess känslor. Att bara finnas där oavsett, utan att förminska, skambelägga eller gå till attack mot barnet. Var din egna förälder med ovillkorlig acceptans, kärlek och respekt inför barnet.
 
Del 2 kan göras om man känner sig redo för det. Det kan ta minuter, timmar, dagar, veckor, månader innan man kanske går vidare till del 2. Ibland kanske man får göra Del1 några gånger innan man går vidare.
 
 
DEL 2 (skapa om din barndom) 20-60 min
 
1) Sätt dig eller lägg dig bekvämt och börja slappna av
2) Visualisera en inre vacker värld
3) Möt dig själv som liten i denna värld (valfri ålder 0-10år)
4) Presentera dig själv och berätta varför du är där. - Att ge dig barnet de upplevelser utav barndomen som barnet önskar.
5) Gå tillbaka till de tidigare situationer som integreras tidigare via del 1 övningen. Fråga nu barnet hur det skulle vilja att det gått till.
6)Spela upp händelsen och stötta barnet i det. Gå in och skydda barnet eller få det att bli skyddad utav någon annan. Rädda barnet. Eller du kan byta ut vissa vuxna och till och med skapa om dina föräldrar eller andra personer helt om du känner för det. Du kan skapa om miljön också om du vill. Eller bara ha det så likt verkligheten du vill fast förändra det som skedde.
7) Gå vidare till andra upplevelser och bara generellt i din barndom och ge det barnet tröstar efter.
8) Va en kärleksfull vuxen och stöttepelare för ditt inre barn
9) Avsluta när du känner dig redo för det.
 
 Syftet här är att tillfredställa sina egna emotionella behov via sig själv. (läs inlägget om emotionella behov)
 
Det finns en hel del på mer kunskap om inre barn på internet och via olika böcker. Så googla gärna runt och leta upp mer fakta om just detta var nått som kändes rätt eller intresserade dig.
 
Relaterade inlägg: "Om acceptans", "Ens mörka sida -sin skugga", "Övning - skapa fred med din skugga"  "Att Hantera känslor" "Läka emotionella sår"
 
Bok tips: "Självkänsla på djupet" och  "Att återerövra sitt liv - Jean Jenson "

Övning - Inre barn

0 Läs mer >>
Hur blir man modig? Hur vågar man ta de steg ens hjärta vill ta utan att fega ur?
Hur vågar man följa sig själv?
 
I detta inlägg kommer jag ge ett  (utav många) perspektiv & förhållningssätt hur man kan bli modigare.
 
 
 
För att skapa en god relation med sig själv behövs det att man börjar lyssna på sig själv och sitt egna hjärta. När man följer sig själv och sitt egna hjärta så hamnar man dock oftast ansikte mot ansikte med sina rädslor. Detta kan göra att man inte vågar följa sig själv.
 
 
Det som händer är att när man stöter på en rädsla så vänder man på klacken och försöker ta snabbaste flyktvägen som går därifrån. Man följer sin rädsla istället för ens hjärta. Även fast det verkar som om det man är rädd för ligger där ute i världen, i det yttre, så är det oftast ens inre( något i sig själv) man är rädd för.  Säg t.ex att du är rädd för att lämna en viss relation för att den andra skulle bli ledsen och kanske skulle det bli en massa bråk då. Vad för känslor tror du att du kommer uppleva om detta händer? Du skulle kanske bli ledsen, arg och kanske känna skuld, maktlöshet, känna att det är nått fel på dig, känna dig ond. o.s.v. Men om du inte hade känt dessa känslor utan bara totalt frid  när du lämnade relationen. Skulle det vara lika svårt att t.ex gå ifrån en relation då? Det är ofta känslorna vi ofta är rädda för. Vi är rädda för att känna. Vi vill inte kännas vid vissa känslor.
 
 
Om man ser två boxare som ska slåss, vem är modigast? Den som är villig att ta emot en smäll eller den som är rädd för att få en smäll? Hur agerar den som försöker fly ifrån själva fighten, och hur agerar den som är villig att ta smällar? Vem är modigast? 
 
När du är vän med dina känslor och har ett accepterande och kärleksfullt förhållningssätt till dom så slutar dom att kontrollera dig. För desto mer du försöker kontrollera dom desto mer kontrollerar de dig (oftast omedvetet). Om du är vän med dina känslor är du villig att känna, du är villig att leva med istället för emot dina känslor. Då kan ingen känsla och rädsla stoppa dig ifrån att följa ditt hjärta, för du är inte längre rädd för dina känslor när du skapat fred med dom. Och därmed kommer du kunna vara modig, modig att göra det du vill göra även om du är rädd för att du kommer få en smäll så kan du hantera det.
 
 
Den nya terapi formen ACT baseras delvis på detta. Att leva med känslor och bli medveten om dom så de inte styr ditt agerande på samma sätt mer.
 
Den personen som är modigast är den som kan hantera sin rädsla. Det handlar inte om att inte vara rädd, eller inte känna rädsla, det handlar om att hantera rädslan.(läs inlägget om rädsla)
 
 Genom att tänka på och rent mentalt uppleva (förbereda oss på) det vi är rädda för i förväg, gör det oss mer belägna att kunna ta steget och kunna hantera det.  Detta kan hjälpa dig bli mer modig.
 
 
När du praktiserar mod och gör val ifrån ditt egna hjärta så stärker du din relation med dig själv enormt. Du ökar din tillit till dig själv att finnas där oavsett vad som händer. Du säger indirekt till dig själv att oavsett om min rädsla går i uppfyllelse så kan jag ta det, jag kan hantera det. Det ger dig självförtroende.
 
 Relaterade inlägg: "Att Hantera känslor", "Om acceptans", "Ens mörka sida - sin skugga" ,  "Hantera rädsla"
 
 
 
 
 
 
 

Hur blir man modig?

0 Läs mer >>
 
 
Ovillkorlig acceptans betyder inte du blir handlingsförlamad. Ibland kanske du inte har nått val och då kan ovillkorlig acceptans hjälpa dig att leva med det och få ro i det. Men många gånger i livet står vi inför val och ibland kanske inför jobbiga sådana. Val vi egentligen inte vill acceptera och inse att vi faktiskt har.
Rädslan för smärta stoppar oss, men grejen är den att denna rädsla skyddar oss sällan utan gör ibland bara att vi får fortsatt smärta i längden och kanske ökad smärta.
 
Det finns flera stopp klossar så klart. Falska eller/och Negativa grundtankar om oss själva eller/och livet. Hoppet är också en stoppkloss ibland för ovillkorlig acceptans. Hopp har absolut sina positiva sidor och aspekter. Men ibland kan hoppet om en bättre framtid, hoppet om att någon/något ska komma och rädda oss, hoppet om att något kommer förändras faktiskt sätta stopp för vårt agerande. Hoppet kan ibland vara en försvarsmekanism emot vår egna smärta. Det blir bättre sen... ja kanske blir de det, men ibland blir det faktiskt inte bättre utan snarare sämre!  Ibland måste vi faktiskt ge upp hoppet och istället agera för en bättre framtid och ett bättre nu, här och nu.
 
Inte förens vi är villiga att leva med smärtan, ta den till oss och dess budskap kan vi börja agera. Många personer som missbrukar  mat, alkohol eller droger  kan aldrig ta steget ur missbruket om de inte accerpterar att de faktiskt har ett beroende och vilka konsekvenser det innebär. En del behöver därmed få uppleva nått riktigt hemskt innan de agerar, då blir känslorna så starka att de inte kan förneka dom mer. De kan inte fly mer då, de måste inse verkligheten. Och från den ståndpunkten kan de börja att välja nya vägar.
 
 
Genom att släppa in våra känslor och våga känna och se verkligheten som den är oavsett hur smärtsamt det må vara, så kan vi börja agera för något bättre och något vi egentligen vill. Smärtsamma känslor är ofta vägledare som visar dig vad du vill ha och uppleva. Och de kan signalerar till dig när du är på fel stig, så du kan korrigera. Det gäller dock även att ha en viss kännedom om sina jobbiga känslor, de kan ibland vara rädslor också men det kan även bara vara rena känslor. Det finns en viss skillnad där och det gäller att man gräver och utforskar sina känslor och vad de egentligen beror på och att se sanningen och vara ärlig mot sig själv. En viktig komponent att ha när man utforskar sina känslor är att ha självmedkänsla med sig själv.
 
 
 
 
 
 
Genom att praktisera ovillkorlig acceptans emot dig själv och din omgivning, så kommer du lättare kunna leva med dig själv. Och du kommer lättare kunna välja val som kanske är smärtsamma för stunden men som öppnar upp dig för att ta emot något annat som du hellre vill ha. 
Metaforiskt sagt så  får acceptans dig att sluta stå och banka på dörrar som är stängda och låsta  eller sitta och stirra på en låst dörr och hoppas att en dag ska den öppnas. Det får dig att sluta gå och försöka "handla en tårta på en elektronik affär". Det får dig att se verkligheten som den är, får dig att se ditt sanna jag och din egna sanning.  Det får dig att ta makten över det du har makten över, dina egna val och vad du väljer utav det som presenteras och vad du väljer att öppna upp dig för.  Det får dig även att vara mer medvetet närvarande. 
 
 
 
Boktips: Att leva ett liv inte vinna ett krig - Anna Kåver
 
 

Acceptans

0 Läs mer >>
 
Det var en mörk november kväll och jag skulle begå självmord.
 
 
Jag orkade inte mer, jag hade levt med självmordstankar i flera år. Jag hade levt med depression från och till i flera år. Jag var nu nere på botten. Jag orkade inte känna dessa känslor mer. Jag hade försökt göra allt för att bli av med dom, för att må bra,, men de försvann aldrig. Desto mer jag kämpade emot dem desto mer verkade de kämpa tillbaka. Jag låg på golvet och skakade och skrek av emotionell smärta. Detta var droppen, jag orkade inte mer. Ingen hade funkat för att bli av smärtan jag hade gått till terapeuter och läst massa böcker och tagit utbildningar inom psykologi,  det fanns nu bara en utväg, en sista flyktväg, döden.
 
Detta skulle få ett slut nu, en gång för alla. Jag orkade inte känna mer nu. All den smärtan, jag orkade inte mer. Jag reste mig upp och började göra iordning för att begå självmord, på riktigt denna gång.  Detta var mitt enda alternativ nu. Jag hade pratat med terapeuter , jag hade läst varenda jäkla självhjälpsbok på biblioteket, jag hade studerat all vetenskap om hur man blev lycklig och pluggat positiv psykologi. Det var bara på ytan, men min smärta låg långt ner under ytan, det var djupa sår som inget verkade kunna komma åt.
 
 Det var att dö nu eller ge upp. Men man kan inte ge upp. Och för att utföra sista striden fanns bara ett vapen kvar, döden. Att fortsätta leva med denna smärta, fortsätta leva ett liv som kändes som ett helvete ibland var inte ett alternativ tyckte jag. Jag ville inte känna mer, det var nog. Jag dog hellre än att känna. 
 
 
 
Men det var dock en sak i livet jag hade svårt att släppa och som i sista stund fick mig att inte göra det, Och för första gången i mitt liv gav jag upp.  "Ta mig då smärta. Jag ger upp du vinner." Jag föll ner i golvet och det var som ett stort monster satte sina klor i mig. Jag gav upp, jag sa till mig själv att jag var villig att leva ett liv av smärta. Jag var villig att leva med detta monster. Jag var villig att ta det då. Jag orkade inte kämpa emot mer och jag tänkte inte fly mer. "Jag ger upp". Smärtan förstärktes och jag lät den ta mig. Jag gav upp striden emot den. Det kändes som hela mitt hjärta gick sönder och för första gången lät jag det gå sönder, jag tillät mig att känna. Jag hade annars bara släppt fram min känsla på villkor. "Okej smärta du får komma fram en stund nu men sen får du gå bort ifrån mig". Men nu lät jag den komma och jag var villig att leva med den för alltid.
 
Efter en stund hände något jag verkligen inte var beredd på. Jag var villig att leva hela livet med denna smärta nu, jag gav upp. Men då började min smärta gå över i en totalt inre frid och närvaro. När mitt hjärta sprack kunde ljuset komma in. Det hade jag aldrig i hela mitt liv upplevt. Helt plötsligt kände jag ovillkorlig acceptans inte bara inför mig själv utan inför allt och alla. Det kändes som att jag ifrån att varit i helvetet så kom jag in i himmelriket. Det var som om min smärta bara ville att jag acceptera den som det var. Den ville bara bli välkomnad och accepterad som de positiva känslor blev.
 
Sen den dagen har jag aldrig mer varit deprimerad eller funderat över självmord. Och detta var flera år sedan nu. Ovillkorlig acceptans har hjälpt mig läka många av mina emotionella sår. "Den enda vägen ur smärtan är in i smärtan. Och vad du motstår kvarstår." Det är 2 utav mina lärdomar från denna upplevelse.
 
 
 
 
 
 
 

Mitt personliga först...

0 Läs mer >>
 
Hur skulle en person som har en god relation med sig själv hantera den känslomässiga delen utav sig själv?
 
 
Vad vore livet utan känslor?
 
När vi var barn kom och gick känslor naturligt igenom oss, alla slags känslor. Vi levde med känslorna. Vi föddes med en drift av att använda alla våra känslor genom att de fick oss att inse vad just vi behövde i stunden för att frodas. Känslor fick oss att överleva genom att signalera när vi behövde mat, vila och närhet. Känslorna var då en vägvisare för oss som ledde oss på rätt väg mot sådant vi tillfredsställdes utav och de gav oss självinsikt om vad just vi gillar och ogillar. Det fanns inget motstånd inför dom.
Sen kom dagen då vi fick lära oss att vissa känslor var dåliga medans andra känslor var bra. Vi kunde få lära oss detta indirekt eller direkt. Vi kunde bli tillsagda att inte gråta eller vara arga, vi kanske fick olika bestraffningar när vi upplevde vissa känslor.  Vissa känslor var oaccepterade. Och i och med det så startade ett krig inom oss , ett krig mot vissa känslor. Vi fick aldrig lära oss att hantera känslor på ett konstruktivt sätt.
 
 
Där började en del utav självhatet. 
När vi då var små så kunde vi lätt tolka detta som att om dessa känslor jag upplever  är dåliga och fel, så måste även jag vara dålig och det måste vara nått fel på mig som upplever dessa känslor. Och där sattes ett frö till självhat. Genom att fly ditt emotionella jag, så flyr du också dig själv, du överger dig själv.
 Många utav oss går i terapi och tar tabletter med syftet att göra oss kvitt vissa känslor. Vi försöker ändra på vår emotionella del, som om det vore nått fel på den. Men tänk om det inte är dina känslor och dig själv det är fel på, tänk om det faktiskt ibland är så att din omgivning inte är rätt för just dig och att dina känslor försöker göra dig uppmärksam på detta. 
 Har du en dålig relation med dina känslor och vill fixa/förändra/kontrollera dom? te.x genom att försöka pusha fram vissa känslor medans andra blir undan tryckta. Försöker du fly dom genom att t.ex äta något, kolla på massa film/tv-serier/program, spela massa dataspel, röka, dricka alkohol, hålla dig ständigt sysselsatt och distraherad dig själv m.m. ?
 
Att ha en väldigt dålig relation med sina känslor kan även ibland ge uttryck i depression, extremt starka känslor som plötsligt exploderar, ett svängigt humör, missbruk av mat, självmedicinering, starkt kontrollbehov, olika slags beroenden, destruktiva beteenden, våld m.m.
 
 
Om du sätter din hand på en stekhet spisplatta och det gör ont, håller du kvar den då och låter hela handen brännas? Eller lyssnar du på smärtan och tar bort handen? 
Du skulle troligtvis följa smärtan när det gäller sådana fysiska saker. MEN när du känner en psykologisk/mental smärta då?  En smärta som signalerar att här är det något som inte är bra och som gör mig mer eller mindre illa mentalt/psykiskt. Smärtan vill hjälpa dig, men oftast skiter vi i den. Vi flyr ifrån den och därmed får vi aldrig deras budskap de vill förmedla. Och som en effekt av det kan du börja gå vägar i livet som inte är dem bästa för just dig. Smärtan kan också påvisa gamla känslomässiga sår du inte läkt och som behöver omsorg.  Negativa känslor kan visa dig vad du ogillar och därmed vet du vad du gillar och vill ha. Men ibland kan det även vara nödvändoigt att uthärda en viss psykisk smärta (tex för att uppnå visa mål och göra positiva förändringar i ens liv kan ibland vara tuffa rent psykiskt), men då flyr vi istället. Det ser i många fall ut som detta med känslor är upp och ner och bakofram för många. När vi ska backa undan då stannar vi, men när det är bra att stanna då flyr vi. 
Är det sant att det fysiska välbefinnandet är viktigare än det psykiska? "Det är okej att vara på väg att psykiskt dö, så länge min kropp lever?" Jag tror många skulle anse att det psykiska välbefinnandet är minst lika viktigt om inte viktigare för ens liv. För det finns folk som är villiga att dö och begå självmord för att de inte mår bra psykiskt.
 
Vi behöver inte känna bra utan vad vi behöver är att bli villiga att känna.  Vi behöver bli villiga att stanna upp och utforska våra känslor. "Vad känner jag?" "Vad vill denna känsla säga till mig?"
 
 
 
 
Så hur skulle det se ut att ha en god relation med sina känslor?
 
 
Ofta är det bara vissa känslor vi har en dålig relation med och därmed dessa känslor vi behöver fokusera på att skapa en bättre relation med. Det är dock inte bara "negativa" känslor man kan ha en dålig relation med, de "positiva" kan man också ha en relation med som inte är optimal.
 
  • Detta kan låta konstigt men det kan vara ett bra förhållningssätt att tänka att ens känslor faktiskt har egna känslor. Hur skulle du förhålla dig med dina känslor om du visste att de också hade känslor?
  • Ge dina känslor en form, en symbol. Hur skulle den olika känslorna se ut om de vore en varelse? Detta kan hjälpa till för att skapa en relation till sina känslor.
  • Man kan genom "inre barn" övningen även tänka sig att det är ens inre barn som upplever dessa känslor. Hur skulle du ta hand om detta barn som upplevde dessa känslor? (läs inlägget om inre barn)
  • Ifrågasätt grundtanken man har att vissa känslor är dåliga och vissa är bra. Är det sant att t.ex sorg alltid är en känsla som är fel/dålig? Är det 100% sant? Det finns inte 0,01% chans att sorg ens ibland faktiskt kan hjälpa dig på något vis eller vara relevant för situationen? (läs inlägget skapa nya grundtankar)

  • Försök finna vad en känsla kanske vill berätta för dig. Försök finna hur denna känsla kan till och med försöker hjälpa dig att leda dig på en god väg i livet. Vissa negativa känslor är gjorda utav rädsla medans andra känslor faktiskt vill dig väl. Vad är den känslan du just nu upplever grundad på? Utforska den. Om du finner att den har ett budskap, te.x att en viss person/situation inte är bra för dig, försök då ta steg för att gå bort ifrån detta. 
  • Ovillkorlig acceptans. Det finns inget som känns så bra för ens känsla som att bli omringad av ovillkorlig acceptans. Att välkomna känslorna istället för att strida emot dom. Att praktisera ett förhållningssätt av ovillkorlig acceptans emot känslan är något utav det bästa du kan göra. (läs inlägget om ovillkorlig acceptans)
  • Uttryck din känsla på ett konstruktivt sätt. Via kreativa sätt kan känslor lätt få sitt uttryck. Men du kan också gå in i ett rum ensam och skrika i en kudde, slå en kudde, gråta, skriva  o.s.v.
 
Relaterade inlägg: "Om acceptans", "Övning -Inre barn", "Ens mörka sida-sin skugga", "Hantera rädsla", "hur blir man modig?"
 
 
 
 
 
 

Att hantera känslor

0 Läs mer >>

Hur gör man fred med sig själv?

Hur får man inre frid?

Hur slutar man kriga mot sig själv?

 

 

 

Att gå runt med ett ständigt krig inuti sig själv är påfrestande och tar kraft både fysiskt och psykiskt, det ger en stark inre stress. Att ständigt kriga emot sig själv är en kamp som många börjar med redan vid ung ålder. Denna kamp beror på att man helt enkelt inte tycker om eller accepterar  vissa aspekter med sig själv, det kan vara egenskaper man bär, känslor, åsikter, tankar o.s.v.

Någon gång så har du antingen utav din familj eller din omgivning blivit lärd att vissa aspekter av dig inte är älskvärda, de är inte accpeterade och de är inte okej. När man får lära sig detta antingen direkt eller indirekt utav andra. Och då börjar ens inre krig. Man vill ju vara älskad, accepterad och vara okej precis som man är. För ett barn att inte känna sig älskad är lika med död. För det är vad det kunde betyda förr i tiden då vi var grottmänniskor. Det är inprogrammerat i vårt DNA. Så blir man inte det så gör kommer man göra allt vad man kan för att få denna kärlek, man kommer försöka ändra på det man är. På de egenskaper, känslor, tankar som ej är accepterade. Ens kärleksbehov är ett av det starkaste behoven.

 

 
Svaret till att sluta fred med sig själv är att kunna acceptera sig själv ovillkorligt.
 
Du bör vara modig nu. För första steget i ovillkorlig acceptans är inte alltid så vackert och skönt, snarare tvärtom. Du måste vara modig nog att kunna uppleva och känna smärta utan att försöka fixa/kontrollera den.

Varför kan det i vissa fall göra ont? Jo för att när du ska gå in och acceptera dig precis som du är, utan att försöka ändra eller fixa nått. Det innebär att du även måste ta dina ”monster” i handen, de där monstren inuti dig som du krigat så länge emot. Det innebär att säga till de mest mörka delarna av dig själv; jag accepterar dig precis som du är, jag tänker inte kämpa emot dig mer, jag kommer leva med dig istället för emot dig, jag kommer lära mig leva med dig. Du släpper in dig själv precis som du är, och istället för att försöka förändra på något, accepterar du det totalt och går in med en nyfiken och utforskande syn istället. Detta kan med stor sannolikhet göra ont, det gjorde det för mig, men desto ondare det gjorde desto mer inre frid kom efter. 

 

Att acceptera betyder inte att du skall försöka gilla nått du inte gillar. Att acceptera ovillkorligt betyder att du tar dig själv precis som du är. Acceptera att du kanske hatar något. Acceptera att du hatar vissa aspekter utav dig själv o.s.v. Accepterar dig själv så som kanske ingen annan accepterat dig, ovillkorligt.

Släpp dig själv fri!

Inget är skönare än att vara fri i sig själv!

 
 

 Relaterade inlägg: "Om acceptans", " att hantera känslor", " Hantera rädsla", "Ens mörka sida - sin skugga"

 
 

Att sluta fred med si...

0 Läs mer >>
Att veta vad man borde göra men ÄNDÅ gör man det inte.
Hur blir man motiverad till förändring? Och ta steget, inte bara tänka.
 
 
 
 
 
Det finns många komponenter till motivation. Jag kommer poängtera en av det jag anser vara grundläggande i motivation. För att bli motiverad behöver du KÄNNA! Det är känslorna som får dig att agera! Du måste trigga igång känslorna. Det är så man jobbar mycket inom motiverande coachning, man triggar igång känslor. Så fokusera inte på att inskaffa det du behöver först (planen), utan fokusera på att enbart införskaffa känslorna du behöver för att bli motiverad.
 
 
Tips!
  • En del  behöver ibland få en emotionell hjärtattack, en inre kris innan man börjar agera. Har man dålig kontakt med sina känslor så lyssnar man inte på dom om de inte blir riktigt starka.Genom att stärka sin relation till sina känslor  kan man lättare bli motiverad. För du måste vara villig att känna känslor om du ska bli motiverad. Och desto lättare tillgång du har till alla dina känslor desto lättare kan du blir motiverad och därmed automatiskt börja agera. 
 
  • Du kan även utforska dina nackdelar med din destruktiva beteendet du vill ändra och fördelarna med att ha det önskvärda beteendet, stanna upp och verkligen känn de känslor som kommer med de olika påståendena också, trigga känslorna.  
 
  •  Även om känslor är en stor grund för motivation kan även andra saker spela in som att ha tilltro till sig själv och ibland stöd ifrån sin omgivning av att göra saker.
 
  • Utforska även vad som tidigare har gjort så att du gjorde någon förändring. Vad hände då som gjorde att du tog steget?  Vad har funkat tidigare? Försökt sen applicera det som funkat för just dig tidigare i en förändring, det behöver inte ens vara en liknande förändring.
 
  • En motivations dödare är när man bygger ett Mount Everest av saker man ska göra och försöker på ett steg ta dig upp på toppen på det Mount Everest  berg av saker man skapat. Att ta ett litet bebissteg i taget och ta en sak i taget är oftast bäst, hur stort detta steg ser ut är kan dock skilja sig från person till person. Ofta kan man bli triggad och få spinn på saker, men det gör ibland att man kanske gör mycket men egentligen ingenting ordentligt. Försök hejda dig.
  • Och detta kan nog vara det absolut viktigaste i många fall: Va villig att ta smärtan som förändringen kan ge. Det är i 90% jobbigt på nått sätt att göra en förändring. Förbered dig mentalt på alla tänkbara negativa känslor och kanske kroppsupplevelser då kan komma i en förändring, och va villig att ta det. Hade det varit lätt hade alla gjort det. Det är sällan lätt, det är  smärtsamt, och är du inte villig att ta det kommer du försöka springa från smärtan vilket inte leder till någon långvarig förändring om någon alls.
Hur triggar man igång känslor?
Det finns inget rätt eller fel sätt här. Du kanske kan komma på egna tekniker att göra detta.
Att visualisera är en vanlig teknik för att trigga känslor. Visualisera (fantisera) hur det skulle kännas när du gör det du vill göra, när du får de effekterna du vill få. Man kan även tänka på allt det som ens låga självkärlek bidrar med i negativa termer, alla beteenden och situationer det lett dig in i. Känn smärtan det kan ha gett dig. Återupplev den. Det kan ibland hjälpa att lyssna på någon musik eller se bilder, som förstärker känslor.
 
Fråga dig själv hur skulle det vara om du inte gjorde något alls och bara fortsatte och saker blev inte bättre utan snarare sämre. Hur skulle det kännas om 10 år?
 
Man behöver sätta undan tid så ofta som möjligt för att trigga känslor. Känner du att du inte agerar, fokusera inte på att agera utan fokusera på dina känslor. Känn. Desto starkare du kan känna glädje, rädsla, kärlek, smärta o.s.v. desto mer driv kommer du få. Det kan ta lite tid innan du märker någon effekt utav detta en vecka eller mer.
 
 
 
 

Men det finns givetvis andra komponenter till motivation som bland annat presenteras i boken "motiverande samtal" utav william miller och stephen rollnick.  Det tas här upp vikten  utav att vara villig att förändras, förmågan att förändras, och beredskapen för att förändras.  Det finns även några frågor här som du kan fråga dig själv som kan hjälpa dig med din handlingskraft och motivation mot en bättre relation med dig själv:

  • ·       Vad har du haft för problem eller strul i samband med din dåliga relation med dig själv?
  • ·       På vilket sätt har din dåliga relation med dig själv (låg självkänsla, självförtroende o.s.v.) hindrat dig           ifrån att göra det du vill i livet?
  • ·       Vad tror du kan komma och hända om du inte förändrar något. OCH hur kommer ditt liv bli om ingen         förändring sker?
  • ·       Hur skulle du vilja att din relation med dig själv var?
  • ·       Vad skulle det innebära för fördelar för just dig att få en god relation med sig själv?
  • ·       Vad finns det för fördelar med att göra denna förändring?
  • ·       Vad är det som gör att du tror att du skulle kunna genomföra en förändring om du bestämde dig?
  • ·       Vad tror du skulle fungera bäst för dig om du bestämde dig för en förändring?
  • ·       Hur pass säker är du på att du kan genomföra en förändring?
  • ·       Vem skulle kunna hjälpa och stötta dig i din förändring?
  • ·       Vad tror du skulle kunna vara ett första steg på en förändring? Och vilken del utav dig själv skulle du         ta detta första steg med?
  • ·       Vad skulle du vara beredd på att försöka göra?
  • ·       Vad skulle du kunna göra idag eller denna vecka ?

Stanna upp och känn efter vid varje svar. Var villig att släppa fram och känn de känslor som uppkommer.

 

Så det var lite frågor som kan trigga motivation. Ta med dig dessa frågor om du vill och se över dom om och om igen under processens gång. Förändring är sällan någon rak väg, den är svängig och går upp och ner, hit och dit. 

 

 
 
 
 

Bli motiverad

0 Läs mer >>
Man kan gå vägen ensam eller ta hjälp av en psykolog/terapeut/coach för att börja få en bättre relation med sig själv. Om man känner att man gärna vill prata med någon, någon som kan stötta en på vägen. Ja då är frågan vem?
Vilket slags förhållningssätt bör jag testa? Vilka tekniker är bäst?
 
 
Det bästa är att hitta någon som har en så stor verktygslåda som möjligt! De har kunskap om många olika verktyg, förhållningssätt och terapier. Därmed kan de individanpassa lättare.
Om det är en psykolog, terapeut eller coach beror helt på vad man har problem med. Psykologer och terapeuter kan oftast ha ännu djupare kunskap inom vissa verktyg och kan i vissa fall gå djupare in i roten av problemet.
 
 
 
 
 
Det finns massa olika tekniker och terapier där ute. Vilken ska man välja? Detta svar är högst individuellt och hur du är lagd som person. Jag tror inte det finns en universell terapi som funkar för alla. Jag tror på att hitta en eller flera terapier som funkar för just en själv. Själv har jag inspirerats och tagit lite ifrån många olika håll och kanter.
 
  En del av tekniker motsäger sig dock varandra och många terapeuter, psykologer och coacher  favoriserar den ena eller andra. Därför kan det vara svårt att ibland hitta någon som är duktig på att kombinera. Man kan ju då gå till flera olika som har olika kunskaper och sen kan man kombinera själv.  Att ta vissa aspekter och övningar ifrån olika verktygslådor funkar oftast bäst.  Det är oftast inte bara den ena ELLER det andra utan både det ena OCH det andra. 
 
 Min personliga erfarenhet och vad som passar mig bäst är mer den psykodynamiska terapin som gräver djupare och hittar roten, att ändrar sig själv på djupet. Den "nya" terapin ACT är också något jag funnit en del gott inom. All terapi som tagit in mindfullness precis som ACT tycker jag är högst intressant.  Symboldrama terapi har också hjälpt mig. Dock har jag gjort allt på egen hand, då de terapeuter i på min vårdcentral har varit mest inriktade på KBT vilket inte hjälpte mig på djupet och jag inte haft de pengarna att gå till en privat psykolog.
 
 Om du väljer gå till någon ge då din terapeut/Psykolog/Coach några försök innan du ger upp. Följd din magkänsla och känns det som om dom håller på med ett verktyg som inte rätt för just dig, gå då vidare och testa en annan.
 
 
 
 

Vilken terapi är bäst...

0 Läs mer >>
Egoism är komplext och det finns två sidor utav detta mynt.
På ena sidan finns egoisten som lider utav självhat och måste ta kärlek för att överleva emotionellt.
På motsatt sida finns egoisten (den hälsosamma egoisten) som ger till sig själv via sig själv.
Hur kan dessa två se ut rent praktiskt?
 
 
-Destruktiva egoiskten-
  • Man är behövande och kvävande omedvetet eller medvetet, indirekt eller direkt. 
  • Man kan bli falsk
  • Man kanske umgås med folk man genuint inte själv gillar. På grund av rädsla över att inte få sina emotionella behov av t.ex tillit/trygghet tillfredsställda utav andra så stannar kvar i situationer och relationer som utgångsdatumet har passerat för länge sen.
  • Man ger inget utan villkor, om jag ger dig detta så ger du mig det där. Det finns alltid en baktanke, vad det än är. Det kan varar kärlek, uppskattning, presenter, pengar, skjuss till något m.m.
  • Man fokusera på att "ta"  ifrån sin omgivning då man har ett tomrum inom sig.
  • Man försöker manipulera och kontrollera andra & sin omgivning för att få det man vill ha ifrån dom.
  • Ens handlingar grundar sig inte ifrån en känsla utav kärlek utan snarare ifrån en känsla av att ha brist och avsaknad på något.
  • Man har ingen hänsyn om andra över huvud taget och sitt förhållningssätt är mer aggressivt och hänsynslöst och sårande.
  • Om man påvisar en gräns så görs detta ofta på ett aggressivt sätt. Gränser kan även ibland vara svaga och övertalningsbara.
 
-Hälsosamma egoisten-
  • Har tydliga gränser på jobbet, hemmet, i relationer o.s.v. Ens handlingar kommer ifrån kärlek, oavsett om man sätter gränser utåt eller går ifrån en situation/relation så gör man det på ett mer kärleksfullt sätt. Omsorg till sig själv men även för den andra.Man agerar lugnt, bestämt och med visad respekt och omsorg för sig själv och den andra, även om man  gör något annat som kan upplevas smärtsamt.
  •   Man tar inte mer ansvar än vad man klarar av.
  • Är genuin och äkta.
  • Är inte överdrivet hjälpsam men inte heller ohjälpsam, hjälpen är genuin och utav glädje för den andra OCH en själv. 
 
 
 

Hälsosam Egoism