Hantera ilska

 
Ilskan kan precis som vilken annan känsla om den inte är accepterad komma till uttryck på olika destruktiva vis. Man kan bli passiv aggressiv (oftast händer detta när man trycker undan ilska) eller så kanske man exploderar eller/och  så slår man någon eller sig själv m.m. Inget utav detta är optimalt då det kan leda till destruktiva konsekvenser. Rädsla för ilska går ofta hand i hand med konflikt rädsla. 
 
Ilska har dock väldigt många positiva aspekter och använder man sin ilska på ett medvetet och konstruktivt sätt kan denna känsla hjälpa en oerhört. Ilska får en ofta att agera och bli handlingskraftig, ilska ger en ofta mycket energi eftersom den är till för att få en att gå i attack, gå in i strid, vilket kräver en del energi. Med ett gott förhållningssätt till sin ilska kan man utnyttja denna energi till att agera för något man vill, man kan agera för en förändring, man kan agera på ett lugnt och bestämt sätt för en förbättring.  Den kan hjälpa en att vara handlingskraftig, bestämd och uthållig. Ilska kan ge mycket positivt om den får ett medvetet och gott uttryck. 
 
 
 Ofta om man har en dålig relation med sin egna ilska så kan man också ofta vara rädd för andras ilska. Det finns en rädsla inför denna känsla. Ofta är man inte rädd för ilskan i sig utan snarare vad man lärt sig att ilskan fått för konsekvenser. Man kanske te.x blivit avvisad, mer förödmjukad och angripen om man uttryck sin ilska. Och det är då dessa känslor man är rädd för inte ilskan i sig, utan snarare att te.x bli avvisad och  förödmjukad.
 
När man är liten har man inte samma emotionella mognad, hjärnan är fortfarande under utveckling vilket gör att ilska kan komma till uttryck på väldigt primitiva och destruktiva sätt, i mitt fall exploderade jag utav ilska och slogs en del.  Istället för att bli förstådd och lärd att uttrycka min ilska på ett konstruktivt sätt blev jag istället alltid avvisad och bestraffad när jag uttryckte ilska. Att bli avvisad gjorde så ont och ledde till att jag tryckte undan min ilska för att slippa bli avvisad. Innan jag kunde få en god relation med min ilska var jag först tvungen att bli vän  med känslan av att bli avvisad och förödmjukelsen som tidigare hade stoppat mig från att uttrycka ilska.
Ibland måste man läkte det emotionella sår som man fick som barn när man blev arg . Efter det kan man  få en god och kärleksfull relation med sin ilska inledas och därmed kan man hantera den och känner ingen rädsla inför sin egan eller andras ilska.