Att hantera känslor

 
Hur skulle en person som har en god relation med sig själv hantera den känslomässiga delen utav sig själv?
 
 
Vad vore livet utan känslor?
 
När vi var barn kom och gick känslor naturligt igenom oss, alla slags känslor. Vi levde med känslorna. Vi föddes med en drift av att använda alla våra känslor genom att de fick oss att inse vad just vi behövde i stunden för att frodas. Känslor fick oss att överleva genom att signalera när vi behövde mat, vila och närhet. Känslorna var då en vägvisare för oss som ledde oss på rätt väg mot sådant vi tillfredsställdes utav och de gav oss självinsikt om vad just vi gillar och ogillar. Det fanns inget motstånd inför dom.
Sen kom dagen då vi fick lära oss att vissa känslor var dåliga medans andra känslor var bra. Vi kunde få lära oss detta indirekt eller direkt. Vi kunde bli tillsagda att inte gråta eller vara arga, vi kanske fick olika bestraffningar när vi upplevde vissa känslor.  Vissa känslor var oaccepterade. Och i och med det så startade ett krig inom oss , ett krig mot vissa känslor. Vi fick aldrig lära oss att hantera känslor på ett konstruktivt sätt.
 
 
Där började en del utav självhatet. 
När vi då var små så kunde vi lätt tolka detta som att om dessa känslor jag upplever  är dåliga och fel, så måste även jag vara dålig och det måste vara nått fel på mig som upplever dessa känslor. Och där sattes ett frö till självhat. Genom att fly ditt emotionella jag, så flyr du också dig själv, du överger dig själv.
 Många utav oss går i terapi och tar tabletter med syftet att göra oss kvitt vissa känslor. Vi försöker ändra på vår emotionella del, som om det vore nått fel på den. Men tänk om det inte är dina känslor och dig själv det är fel på, tänk om det faktiskt ibland är så att din omgivning inte är rätt för just dig och att dina känslor försöker göra dig uppmärksam på detta. 
 Har du en dålig relation med dina känslor och vill fixa/förändra/kontrollera dom? te.x genom att försöka pusha fram vissa känslor medans andra blir undan tryckta. Försöker du fly dom genom att t.ex äta något, kolla på massa film/tv-serier/program, spela massa dataspel, röka, dricka alkohol, hålla dig ständigt sysselsatt och distraherad dig själv m.m. ?
 
Att ha en väldigt dålig relation med sina känslor kan även ibland ge uttryck i depression, extremt starka känslor som plötsligt exploderar, ett svängigt humör, missbruk av mat, självmedicinering, starkt kontrollbehov, olika slags beroenden, destruktiva beteenden, våld m.m.
 
 
Om du sätter din hand på en stekhet spisplatta och det gör ont, håller du kvar den då och låter hela handen brännas? Eller lyssnar du på smärtan och tar bort handen? 
Du skulle troligtvis följa smärtan när det gäller sådana fysiska saker. MEN när du känner en psykologisk/mental smärta då?  En smärta som signalerar att här är det något som inte är bra och som gör mig mer eller mindre illa mentalt/psykiskt. Smärtan vill hjälpa dig, men oftast skiter vi i den. Vi flyr ifrån den och därmed får vi aldrig deras budskap de vill förmedla. Och som en effekt av det kan du börja gå vägar i livet som inte är dem bästa för just dig. Smärtan kan också påvisa gamla känslomässiga sår du inte läkt och som behöver omsorg.  Negativa känslor kan visa dig vad du ogillar och därmed vet du vad du gillar och vill ha. Men ibland kan det även vara nödvändoigt att uthärda en viss psykisk smärta (tex för att uppnå visa mål och göra positiva förändringar i ens liv kan ibland vara tuffa rent psykiskt), men då flyr vi istället. Det ser i många fall ut som detta med känslor är upp och ner och bakofram för många. När vi ska backa undan då stannar vi, men när det är bra att stanna då flyr vi. 
Är det sant att det fysiska välbefinnandet är viktigare än det psykiska? "Det är okej att vara på väg att psykiskt dö, så länge min kropp lever?" Jag tror många skulle anse att det psykiska välbefinnandet är minst lika viktigt om inte viktigare för ens liv. För det finns folk som är villiga att dö och begå självmord för att de inte mår bra psykiskt.
 
Vi behöver inte känna bra utan vad vi behöver är att bli villiga att känna.  Vi behöver bli villiga att stanna upp och utforska våra känslor. "Vad känner jag?" "Vad vill denna känsla säga till mig?"
 
 
 
 
Så hur skulle det se ut att ha en god relation med sina känslor?
 
 
Ofta är det bara vissa känslor vi har en dålig relation med och därmed dessa känslor vi behöver fokusera på att skapa en bättre relation med. Det är dock inte bara "negativa" känslor man kan ha en dålig relation med, de "positiva" kan man också ha en relation med som inte är optimal.
 
  • Detta kan låta konstigt men det kan vara ett bra förhållningssätt att tänka att ens känslor faktiskt har egna känslor. Hur skulle du förhålla dig med dina känslor om du visste att de också hade känslor?
  • Ge dina känslor en form, en symbol. Hur skulle den olika känslorna se ut om de vore en varelse? Detta kan hjälpa till för att skapa en relation till sina känslor.
  • Man kan genom "inre barn" övningen även tänka sig att det är ens inre barn som upplever dessa känslor. Hur skulle du ta hand om detta barn som upplevde dessa känslor? (läs inlägget om inre barn)
  • Ifrågasätt grundtanken man har att vissa känslor är dåliga och vissa är bra. Är det sant att t.ex sorg alltid är en känsla som är fel/dålig? Är det 100% sant? Det finns inte 0,01% chans att sorg ens ibland faktiskt kan hjälpa dig på något vis eller vara relevant för situationen? (läs inlägget skapa nya grundtankar)

  • Försök finna vad en känsla kanske vill berätta för dig. Försök finna hur denna känsla kan till och med försöker hjälpa dig att leda dig på en god väg i livet. Vissa negativa känslor är gjorda utav rädsla medans andra känslor faktiskt vill dig väl. Vad är den känslan du just nu upplever grundad på? Utforska den. Om du finner att den har ett budskap, te.x att en viss person/situation inte är bra för dig, försök då ta steg för att gå bort ifrån detta. 
  • Ovillkorlig acceptans. Det finns inget som känns så bra för ens känsla som att bli omringad av ovillkorlig acceptans. Att välkomna känslorna istället för att strida emot dom. Att praktisera ett förhållningssätt av ovillkorlig acceptans emot känslan är något utav det bästa du kan göra. (läs inlägget om ovillkorlig acceptans)
  • Uttryck din känsla på ett konstruktivt sätt. Via kreativa sätt kan känslor lätt få sitt uttryck. Men du kan också gå in i ett rum ensam och skrika i en kudde, slå en kudde, gråta, skriva  o.s.v.
 
Relaterade inlägg: "Om acceptans", "Övning -Inre barn", "Ens mörka sida-sin skugga", "Hantera rädsla", "hur blir man modig?"